Jag har varit utan min bärbara dator i veckan, då blir det genast ett steg extra för att åtstakomma nya blogginlägg. Men jag får tillbaks den på måndag, då ska det bli nya friska tag! Fast jag undrar verkligen hur man ska kunna skriva något av intresse varje dag - och jag som bara hållt på några veckor...

Men jag kan skriva om hur glad jag är för att våren också funnit vägen upp till norr. ÄNTLIGEN. Och  jag kan cykla till jobbet. ÄNTLIGEN. Och det är fredag ÄNTLIGEN. Så då kan det bli ett glas vin på after work med med make och vänner. ÄNTLIGEN.

I morgon ska vi på V75, det är inte äntligen, för det är premiär.  Uppriktigt sagt så tycker jag det verkar lite knepigt att kolla på hästar som springer runt, runt och förmodligen också bara längtar till ÄNTLIGEN (kom jag i mål).

Men man kanske vinner på spel? ÄNTLIGEN.

Nu cyklar jag till stan. Äääää------.

Om ett par veckor kommer den efterlängtade personalfesten äga rum. De som var med förra gången, pratar om det än...det var galet många överraskningsmoment och glada skratt! I år har vi redan börjat, eftersom vi förbereder med att spela in en egen platta! Respektive butik har valt ut en soloartist, eller en duett, som framför valfri svensk låt. En professionell studio är riggad i konferensrummet och personal anländer med texten i högsta hugg - fullt koncenterade på sin uppgift. Och visst finns det talanger, ingen tvekan om det. Skivan ska sedan kompletteras med tillhörande material, för att släppas på realeseparyt = festen. Där kommer fler överraskningar på plats - det kommer säker bli en minnesvärd kväll.

I dag kommer kommer två av familjens resenärer hem. Dotter K (som visserligen inte bor hemma) från Tunisien och sonen A från Kramfors. Den förstnämnda kommer hem med troféer från Taxfree shopen och den andra med en tennispokal för en 2:a placering. Båda är nog väldigt nöjda...

SMS från K i veckan meddelade att allt var bra med sol, mat och vila - men det var lite körigt med att hantera strömmen av förslag från manliga intressenter ;-)

Tennissonen har också haft det körigt med unga män kan man säga. Som yngst i herrklassen var förväntningarna lagda på en rimlig nivå - men de överträffades med råge! Han sopade banan med den ena toppseedade efter den andra, och nådde ända fram till final. Där fick motståndaren, som är tennistränare, jobba sig fram till vinst. Allra roligast tycker nog A ändå är segrarna över spelare som tidigare varit helt otänkbara, och det tycker jag med. JÄTTEKUL till och med.

Min älskade farmor Sonja...betydde mycket för mig när jag växte upp. Relationen med henne har tveklöst påverkat min livsåskådning och, framförallt, min reslust. Farmor var en ovanlig kvinna på sin tid. På 30-talet reste hon runt i Europa på egen hand, kunde både engelska och tyska och hade dessutom körkort. Väldigt basic idag, men inte då. Farmor blev tidigt änka, och förblev ensamstående. Men allt annat än ensam - för jag åkte ofta de 5 milen med tåget, för att tillbringa riktig kvalitetstid med henne. Vi läste utländska tidningar, faktaartiklar och böcker om olika länder. Särskilt intressant var Egypten, tyckte vi båda. Och så bakade vi - mycket. Det resulterade bl a i en handskrivet kokbok (som jag lyckligtvis har kvar) där alla recepten fick namn med egyptisk anknytning. "Faraos mjuka chokladkaka", "Cleopatras jordnötskakor" mfl. Vår plan var att resa till Egypten tillsammans. Nu blev det inte så - men min allra första utlandsresa, när jag var 9 år, gjorde farmor och jag till Rumänien.
Mina föräldrar hade inte fattat det där med reslust, men jag hade. Så jag förstod att om det skulle bli något resande fick jag nog ordna det själv. Rumänienresan finansierade jag genom att skriva skvallertidningar om grannarna i kvarteret. Intervjuer med tillhörande teckningar bildade det enda exemplaret av veckotidningen. Den  lånades sedan ut till något grannhushåll mot betalning ett par dagar, för att sedan distribueras till nästa. Mycket lönsam affärsidé...och en minnesvärd resa blev det!
(Bilden är tagen ca 1970)

Så är tennisgänget på väg hem från JSM. Det gick som det brukar, de flesta klarar sig ett par omgångar, men sen blir motståndet för svårt. Sonen är ganska nöjd ändå, han har nyss tagit bort gips och skena från ledbandsskadan i handen, blev knallförkyld, och är ett år för ung för sin spelklass. Så det kan bara gå bättre nästa gång! I morgon blir det att packa om och så sätter han sig på bussen till Kramfors för nästa tävling. Denna gång med spel i herrklassen - det kan bli både tufft och utvecklande.

Själv har jag roat mig idag med att testa en bråkdel avv alla funktioner på den nya kameran. Vilka grejer det finns -det knasigaste är en inställning för automatisk tagning när motivet ler! Men också flera andra mer användbara nymodigheter. Så när jag provat mig fram (manualer är inget för mig) så kommer det snart nya fina bilder, hoppas jag...

Det blev inte mycket studier i går heller. Man har varit med så länge att jag förstår när det gäller att ta tillfällen som dyker upp. Och igår kom ett - maken tog initiativ att uppdatera inredningen. Flytten från den underbara, megastora gården på landet till citylägenhetenför ett par år sedan innebar både utrymmes- och stilförändring. Från 400 kvm Västerbottensgårds-stil till 140 kvm minimalism. Det blev t o m så minimalistiskt att alla grejer hamnade i förråden. Nu tyckte maken att det behövdes kompletteras och mysas till lite. Jag är inte sämre än att medge att det har saknats viss "själ" som det varit. Nu gällde det bara att ta fram och byta ut rätt grejer med rätt placering. Och det blev riktigt bra - det är väl med inredning som med livet - blandat är bäst....
(Porträttmålningen är min farmor, 1918)

Oj, så skönt det är med några dagars extra ledigt! Vanligtvis går de två vanliga helglediga dagarna till att fixa sån´t som måste göras. Tvätta, laga lite extra god middag, göra veckomatsedel inkl. handla det och hinna med ett träningspass på dagtid. Och kanske en liten sväng på jobbet om det behövs. Så är helgen slut. Nu blev det två bonusdagar- så bra tänkte jag, då har jag gott om tid att läsa litteraturen till aktellt kursavsnitt;  omvärldsanalysen. Tyst och lungt i huset, på plats i soffan med böckerna - och så somnar jag! Det beror inte på ämnet, för det tycker jag är, kanske, kursens mest intressanta. Jag skyller på att det blev en lång, trevlig och sen middag i lördags hos vännerna familjen E. Det var det värt, vi har alltid trevligt när vi ses. Böckerna får jag ta tag i idag igen, sittandes på en pall tror jag.

Ibland får man faktiskt lägga sig i sina vuxna barns liv (eller hur?) Äldsta dottern K är fantastiskt duktig, men kör livet på maxfart. Pluggar en krävande universitetsutbildning, är politiskt förtroendevald- både kommunalt och riks, samt jobbar extra på krogen på helgerna. Hon åker kors och tvärs över landet flera dagar i veckan och får planera tillvaron i detalj för att det ska funka. Häromveckan rådde jag henne att ta en helt motiverad time-out och åka till solen en vecka. Bara vila, sola och äta gott. Och faktiskt, hon gjorde som jag sa! Det föll sig så att det passade med studierna och annat just nu. Så här års brukar det finnas bra resor till bra priser, så hon och kompisen E hittade en för ett par tusenlappar och åker till Tunisien i morgon. Jag har inte varit där, så det ska bli intressant att höra hur de upplevde resmålet och kulturen.
Ha det gott tjejer - det är ni värda!