Även om det blev några intensiva skidåkarvintrar sedan premiäråken i barnbacken, så ville liksom det genuina utförsåkarintresset inte bita sig fast. Visst, det är mysigt när solen skiner, inga liftköer, after-ski bandet spelar nyktra, den hyrda stugan är fräsch och ungdomarna inte surar för att de är medtvingade ....men att allt detta ska inträffa händer sällan. Typ aldrig. Så nu nöjer jag med mig den årliga fejkade konferensresan som arrangeras varje februari, då 100 prestigeladdade näringslivspersoner åker till Hemavan på långhelg och har fullt upp med att försöka övertyga omgivningen att man minsann både är skidkung, partypingla och rik. Medans 94 pers är upptagna med det, plockar jag och mina vänner fram surströmmingsburken och njuter av en lunch i snögrottan (vi förstår inte varför det blev så tomt i backen?)

Denna påsk blir både skid- och strömmingsfri. Man kanske skulle ta tag i den där soppdieten, eller....kanske senare!