Min älskade farmor Sonja...betydde mycket för mig när jag växte upp. Relationen med henne har tveklöst påverkat min livsåskådning och, framförallt, min reslust. Farmor var en ovanlig kvinna på sin tid. På 30-talet reste hon runt i Europa på egen hand, kunde både engelska och tyska och hade dessutom körkort. Väldigt basic idag, men inte då. Farmor blev tidigt änka, och förblev ensamstående. Men allt annat än ensam - för jag åkte ofta de 5 milen med tåget, för att tillbringa riktig kvalitetstid med henne. Vi läste utländska tidningar, faktaartiklar och böcker om olika länder. Särskilt intressant var Egypten, tyckte vi båda. Och så bakade vi - mycket. Det resulterade bl a i en handskrivet kokbok (som jag lyckligtvis har kvar) där alla recepten fick namn med egyptisk anknytning. "Faraos mjuka chokladkaka", "Cleopatras jordnötskakor" mfl. Vår plan var att resa till Egypten tillsammans. Nu blev det inte så - men min allra första utlandsresa, när jag var 9 år, gjorde farmor och jag till Rumänien.
Mina föräldrar hade inte fattat det där med reslust, men jag hade. Så jag förstod att om det skulle bli något resande fick jag nog ordna det själv. Rumänienresan finansierade jag genom att skriva skvallertidningar om grannarna i kvarteret. Intervjuer med tillhörande teckningar bildade det enda exemplaret av veckotidningen. Den  lånades sedan ut till något grannhushåll mot betalning ett par dagar, för att sedan distribueras till nästa. Mycket lönsam affärsidé...och en minnesvärd resa blev det!
(Bilden är tagen ca 1970)