Det är inte bara folktomt i Umeå, det är tomt hemma också. Det blir lite väl tyst och ensamt... Maken jobbar - vårdbehoven tar aldrig ledigt- även om sjukvårdsapparaten går ner i intensitet.
Den tennisspelande sonen sattes på tåget i går kväll för resa till Junior SM i Göteborg. Det är lite skralt med kvalificerade ungdomar från Norrland, så det blir bara någon enstaka från olika städer. Det innebär att de är rutinerade självständiga resenärer vid 15 års ålder. Glädjande är att tennisförbundets nya organisationen innebär att det nu finns en samordnande funktion för Norrland. Så på den här resan följer det med en ledare, i s f som tidigare respektive föräldrar som trixat och fixat med samåkning. Men han får säkert fullt upp att få tyst på gänget på kvällen, de är ju i sitt esse när de kan ventilera och analysera tennishändelser - med folk som FATTAR! Själv räknas man ju inte riktigt till den kategorin... :-)

Det är likadant vid varje svensk standardiserad ledighetsperiod - POFF så är Umeå folktomt! Givetvis försvinner ett stort antal studenter, men det finns ju 58 000 invånare (källa Umeå kommun) som är yrkesverksamma. De flesta måste jobba mycket övertid för att kunna kompa ut så fort det är skollov...  ;-) Så min familj har ägnat mycket tid åt att ta hand om grannarnas blommor och postlådor. När barnen gick på dagis, var de ensamma med fem fröknar - vilken guldtillvaro! Så det dåliga föräldrasamvetet ställer sig barnen nu i efterhand fullständigt oförstående till. De kontrar med: -Herregud vi fick ju resa med er som inga andra ungar fått. Kompisarna satt i någon fuktmättad stuga och spelade Nintendo medans vår familj njöt av sandstränder och Bamseklubbar - mitt i terminerna!
Men det innebär inte att de är så sugna på att resa med oss idag, det finns annat resesällskap som lockar mer....

Glad påsk! :-)

Även om det blev några intensiva skidåkarvintrar sedan premiäråken i barnbacken, så ville liksom det genuina utförsåkarintresset inte bita sig fast. Visst, det är mysigt när solen skiner, inga liftköer, after-ski bandet spelar nyktra, den hyrda stugan är fräsch och ungdomarna inte surar för att de är medtvingade ....men att allt detta ska inträffa händer sällan. Typ aldrig. Så nu nöjer jag med mig den årliga fejkade konferensresan som arrangeras varje februari, då 100 prestigeladdade näringslivspersoner åker till Hemavan på långhelg och har fullt upp med att försöka övertyga omgivningen att man minsann både är skidkung, partypingla och rik. Medans 94 pers är upptagna med det, plockar jag och mina vänner fram surströmmingsburken och njuter av en lunch i snögrottan (vi förstår inte varför det blev så tomt i backen?)

Denna påsk blir både skid- och strömmingsfri. Man kanske skulle ta tag i den där soppdieten, eller....kanske senare!

Idag lyser vårsolen även över vår del av Sverige. Det blir toppen för alla norrlänningar som tar påsklov på torsdag och åker upp till fjällen. För Umeåbor är fjället helt likställt med Hemavan/Tärnaby. Att gå på ICA Fjällboden är som att gå på Kungsgatan i Umeå en lördag. Man känner igen var och varannan.

Det är verkligen jättemysigt att åka till fjälls (och detta är fjäll i förhållande till de som Stockholmarna åker till...) och kanske en av få aktiviteter som alla i familjen uppskattar att göra tillsammans. Själv var jag det unikum av norrlänning som inte hade åkt utförsåkning under uppväxten. Och inte sen heller. Maken som är passionerad åkare hade ju fixat det där så bra med skidutflykter med barnen under vintrarna. Men det började ju kännas mer och mer fånigt...Sagt och gjort. Våra goda vänner i familjen A hade samma situation, fast här med anledning av att pappan i familjen var skotte. Så vi bokade fjällvecka tillsammans och barnskidskola för mig och skotten. Det var minnesvärda dagar - och jätteroliga! Det vore en överdrift att påstå att jag blev någon skidfantom, men ändå så pass att nu vill jag nog vidga vyerna och kolla skidåkningen i alperna. Det passar nog mig - kan jag tänka!

Titta på filmen så förstår man varför jag gillar att resa - söderut.

Jag som trodde att nu var den ändlösa vintern slut, men så kom aprilvädret. Bor man i norrland så bor man i norrland, det är bara fundera på varför man gör det? Vad gäller väder framstår valet som läge för sinnesundersökning, men ....vad gäller mentalitet behöver få norrlänningar det.

Resor räcker inte som kontinuerlig kompetensutveckling. Jag kände att jag behövde komplettera mina marknadsföringskunskaper, framförallt om de nya möjligheterna via nätet. Så nu läser jag  en distansutbildning på Berhgs (School of Communication) om pr och kommunikation. Otroligt intressant. Även om finanseringen av det kanske innebär en resa färre i år :-)

Aktuellt kursavsnitt är omvärldsanalys. Egentligen kan vi snabbt konstatera att vissa har ett inbyggt försprång. Resenördar är om-världs-analytiker. På plats.

Det var ju det där med att längta - det självklara för en vagabond som aldrig någonsin kommer ha rest överallt. Att längta och planera, det är lika mycket tillfredsställelse som själva resmålet.

Idag har jag gjort omstart med att läsa boken Nextopia skriven av Micael Dahlén.  Nextopia beskriver vår accelererande längtan efter förväntningar. En analys av samhällsutveckling visar på att vinsten ligger inte i att ha nått målet, utan framgången ligger i den utlovade möjligheten att nå något ännu bättre.  Länk till författarens blogg: http://nextopia.info/

Boken är intressant som en del i en omvärldsanalys, oavsett branch. Rekommenderas!

Så har även jag kommit igång med en blogg!
Mina nästan vuxna barn tyckte det var höjden av pinsamhet, fast jag tror det mest beror på att jag var före dem med att starta en egen blogg...
Jag kommer förmodligen skriva om både vardag, jobbhändelser och livets goda allt eftersom tiden tar det framåt.
Redan i nästa inlägg ska jag göra ALLA riktigt avundsjuka och visa var jag ska tillbringa sommarens ledighet...kommer om en stund.